Bedöma ost
Objektiv och subjektiv bedömning
Kvaliteten på osten kan bedömas objektivt och subjektivt. Detsamma gäller även andra livsmedel. Den objektiva bedömningen omfattar kemiska, fysikaliska och mikrobiologiska analyser, t. ex. fett, protein, laktos, vatten, salt, bakterier, mögel, etc.

Den subjektiva bedömningen är den sensoriska analysen av ostens egenskaper. Där använder ostbedömaren sina sinnen (syn, hörsel, känsla, lukt och smak) för att karakterisera och värdera egenskaperna som utseende, snittyta, konsistens och lukt och smak.

Olika poängskalor har använts sedan ostbedömingar infördes. Under många decennier använde mejerierna och KMÄ en femgradig poängskala för bland annat runmärkning. 5 poäng var en oklanderlig egenskap. 4 poäng var en bra egenskap. 3 poäng var godkänd med anmärkning. 2 och 1 poäng betydde underkänt.

Vid bedömningen anges anmärkningar (för femgradig skala: 3, 2 och 1 poäng). Exempel på anmärkningar är:
- Utseende (yttre): konisk, utfluten, inträngande mögel, marmorerad
- Snittyta (inre utseende): Traspipig, små pipor, sluten, kantpipor
- Konsistens: hård, torr, lös, smetig, spröd
- Lukt och smak: Bismak, besk, svag arom, fadd, syrlig, för salt

Genom att lägga tid på en opartisk bedömning ger man ostmästaren ett bra underlag i det ständiga kvalitetsarbetet. Poängen anger nivån på kvaliteten och anmärkningarna visar vad ostmästaren behöver förbättra.